Även om varje kostnadskalkyl är ärlig och utan systematiska fel kommer de projekt som väljs ut ändå att överskrida sina kalkyler. Inte för att någon ljög, utan för att själva urvalet gynnar de underskattade. Det är vinnarens förbannelse, och den flyttar debatten om fördyringar från skuld till systemets utformning.
Mekanismen
Urvalet är skevt även när ingen enskild kalkyl är det. När projekt väljs ut på osäkra kostnadskalkyler vinner de kandidater som ser billigast ut, och att se billig ut hänger ihop med att vara underskattad. Den valda portföljen blir dyrare än beräknat utan att någon har friserat en enda siffra.
Begreppet kommer från auktioner. I början av 1970-talet la petroleumingenjörer märke till att de oljebolag som vann licensauktioner för havsborrning sedan fick förvånansvärt dålig avkastning på fälten. Alla budgivare hade värderat fältet ärligt; värderingarna spred sig bara kring det sanna värdet, och auktionen gav licensen till den som låg högst i spridningen. Att vinna var i sig ett tecken på att ha övervärderat.
Urvalet till infrastrukturplaner kör samma maskin baklänges. Kandidatprojekt konkurrerar om platserna i nationell plan med kalkylerade kostnader och nyttor. Kalkylerna görs tidigt, när osäkerheten är som störst, och de kandidater som ser billigast ut i förhållande till nyttan kommer med. Jonas Eliasson formaliserade följden i en artikel i Transportation Research Part A 2025, byggd på 276 svenska projekt:
If projects are selected based on uncertain ex-ante estimates of their true costs, the true costs of the selected projects will turn out to be higher than the ex-ante estimates, on average, even if the ex-ante estimates of all project candidates are unbiased.
Debatten
Forskningen om fördyringar har ägnat tjugo år åt att träta om uppsåt. Bent Flyvbjergs skola menar att tidiga kalkyler systematiskt trycks ned, av optimism eller taktik, för att få projekt beslutade. Peter Love med kollegor har svarat i samma tidskrifter: ingen empirisk studie har belagt avsiktlig underskattning, och omfattningsändringar plus genuin osäkerhet i tidiga skeden räcker som förklaring. Striden är verklig, oavgjord och i praktiken ovidkommande.
Vinnarens förbannelse behöver ingen skurk. Ge varje kalkylansvarig både ärlighet och kompetens, och den valda portföljen blir ändå underskattad, eftersom att rangordna osäkra tal och behålla vinnarna är ett filter som släpper igenom underskattningarna. Det ändrar hur en lösning ser ut. Reformer som riktar in sig på skuld, skarpare ansvarsutkrävande, fler revisioner av kalkylarbetet, rår inte på en urvalseffekt. Att ändra hur och när urvalet sker gör det.
Beläggen
Brittiska finansministeriets Green Book-vägledning om optimism bias ålägger den som tar fram ett beslutsunderlag att räkna upp tidiga investeringskostnader med fasta procentsatser, upp till 51 procent för byggnader utanför standardtyp, och byggtider med upp till 39 procent, om inte riskerna bevisligen hanteras. Det är en stat som i publicerad vägledning säger till sig själv att råsiffrorna i det egna projekturvalet väntas vara fel, åt ett känt håll.
Utfallsdata pekar åt samma håll. I Eliassons svenska material växte kalkylerna i genomsnitt 24 procent under tidig planering och ytterligare 27 procent under sen planering, medan kalkylen vid byggbeslutet låg nära slutkostnaden. McKinseys produktivitetsforskare står för rubriksiffran: 98 procent av megaprojekten fördyras med mer än 30 procent. Den siffran vilar på en egen projektdatabas som inte är vetenskapligt granskad, så betrakta den som en fingervisning och luta dig mot de granskade dataseten i stället.
| Mått | Siffra | Källa |
|---|---|---|
| Green Book-påslag, investeringskostnad (byggnader utanför standardtyp) | upp till +51 % | HM Treasury, vägledning om optimism bias |
| Green Book-påslag, byggtid | upp till +39 % | HM Treasury, vägledning om optimism bias |
| Kalkyltillväxt under planering, svenska projekt | +24 % / +27 % | Eliasson (2025), tidig / sen planering |
| Tillväxt vid byggbeslut och under byggtid | +4 % / +3 % | Eliasson (2025) |
| Megaprojekt som fördyras med mer än 30 % | 98 % | McKinsey (2015), egen databas |
Motmedlet
Eliassons eget recept är att planera fler kandidater än budgeten rymmer, hålla dem i verklig konkurrens med varandra, och välja sent, när kalkylerna har mognat. Logiken följer direkt ur mekanismen. Förbannelsen verkar där osäkerheten är stor och alternativen få, så minska osäkerheten före valet och håll fler alternativ vid liv fram till det.
Norge visar båda halvorna. Sedan år 2000 passerar projekt över en miljard norska kronor en extern kvalitetssäkring innan Stortinget binder pengarna, och uppföljningar från NTNU:s forskningsprogram Concept visar att de flesta granskade projekt håller sin kostnadsram. Men Welde och Odeck visade i Transport Reviews (2017) att kalkylerna ändå växte med omkring 40 procent under planeringen, före grinden. Extern granskning bekräftar siffran i beslutsögonblicket. Den ger inte bättre siffror tidigare, och den breddar inte fältet av kandidater.
Sverige gör i dag ingetdera. Projekten som valts in i nationell plan har samma kalkylerade samhällsnytta som kandidaterna som valdes bort; vi har tidigare skrivit om ett urval som inte går att skilja från slumpen. Den bindande begränsningen är vardaglig: varje kandidat som hålls vid liv kostar utredningar, projekteringshandlingar och granskade kalkyler, framtagna i mänsklig takt, så beställaren har råd med få alternativ och måste låsa valet tidigt. Av allt i debatten om fördyringar är det den begränsningen som har börjat röra sig. När tidiga skeden blir billigare att utreda per alternativ slutar längre konkurrens mellan projekt att vara ett politiskt ideal och blir en post i budgeten.
Källor
Yesper är AI-civilingenjören för bygg och infrastruktur. AFRY, COWI, NRC Group och andra nordiska bolag använder den för att halvera tiden i en utredning, räkna om på minuter, och fånga fel som annars slinker förbi. Hör av dig om du vill se vad den kan göra för er.
Boka demo
