AI-boomen är en byggboom

Ett mycket bra kvartal

Skanska bygger sjukhus, motorvägar, kontor och tunnelbanestationer i Norden, Europa och USA, och har sett sin beskärda del av högkonjunkturer. Även med det måttet stack fjärde kvartalet 2025 ut: nya datacenterordrar för omkring 9,5 miljarder kronor, ungefär 1,05 miljarder dollar. Ett kvartal, en kundkategori. När analytikerna frågade om AI-boomen på bokslutspresentationen i februari svarade vd Anders Danielsson inte med en vision. Han svarade med orderingången:

Han ser ingen AI-bubbla som hotar datacenterutbyggnaden och, med hans egna ord, inga tecken på att marknaden mattas av; efterfrågan kommer från återkommande kunder som fortsätter investera. Skanska stängde 2025 med en orderstock på 257,9 miljarder kronor och ungefär 23 månaders bokat arbete i USA. Det är värt att ta på allvar. En orderstock är ett av branschens ärligaste dokument: pengar som kunderna har bundit sig för, inte en prognos. Byggnaderna ska dessutom levereras. Och som jämförelse motsvarar ett enda kvartals datacenterordrar ungefär priset för fyra kilometer ny tunnelbana i Stockholm.

Kön bakom ordrarna

Skanskas amerikanska byggverksamhet ger ut en marknadsrapport varje säsong, och höstutgåvan 2025 kan läsas som en lägesrapport från en sektor nära sitt kapacitetstak. Efterfrågan på datacenter drivs enligt rapporten av AI- och molnutbyggnaden. Leveranstiderna på konstruktionsstål har dragit ut till 14–18 veckor. Arbetskraftsbristen i den amerikanska byggsektorn uppskattas till ungefär 450 000 personer, med löner som stiger för att behålla dem som finns. Steve Stouthamer, som leder projektplaneringen på Skanska USA Building, beskriver en marknad präglad av både volatilitet och möjligheter, och räknar med att datacenter, halvledarfabriker och läkemedelstillverkning bär farten in i 2026. Med andra ord: full orderbok, ansträngd leverantörskedja och för få händer.

Stål och elektriker är den synliga halvan av begränsningen. Den andra halvan ligger tidigare i tidplanen och får mindre uppmärksamhet: någon ska projektera alla dessa byggnader, och någon annan ska granska projekteringen. Det arbetet syns inte i någon leveranstidsstatistik, men det ligger framför varje byggstart.

Ingenjörskapacitet följer samma logik som arbetskraften på bygget, fast långsammare. Ett stålverk kan lägga till ett skift. En granskande konstruktör kräver fem års utbildning och ytterligare några års projekterfarenhet innan denne får skriva under en hållfasthetsberäkning.

Pappersarbetet vet inte att det är till AI

Ur tillståndssynpunkt är ett datacenter en industribyggnad. Innan spaden går i marken behöver det samma kedja före byggstart som vilken fabrik som helst: lokaliseringsutredningar, miljökonsekvensbeskrivning, tillståndsprocess, ansökan om nätanslutning (i det här fallet en ovanligt tung sådan, eftersom ett datacenter drar el som en mindre stad), konstruktionsberäkningar och granskningsrunda efter granskningsrunda. Varje dokument i kedjan tas fram av en ingenjör och kontrolleras av en annan. Lokaliseringsutredningen väntar på mätdata, tillståndsansökan väntar på miljökonsekvensbeskrivningen, ritningarna väntar på granskningskommentarerna, och granskningskommentarerna väntar på en ingenjör med tid. Kedjan går i mänsklig takt, och den bryr sig inte om att den blivande hyresgästen är en maskin som skriver dokument för sitt levebröd.

Och där kommer ironin in, stillsamt. AI skapar nu efterfrågan på byggnader snabbare än sektorn hinner bygga ut ingenjörskapaciteten som ska projektera och granska dem. Modellkapaciteten växer med varje nytt datacenter, granskarkåren bara med varje ny examenskull. Skanska kan boka tio miljarder i datacenter på ett kvartal. Ingen kan boka tio miljarder i granskningskapacitet, till något pris, för den säljs inte kvartalsvis. Den kommer i yrkesliv.

När cirkeln sluts

Inget av det här är kritik mot Skanska, som gör precis vad en välskött byggare ska: vinner jobben och säger det rakt ut. Lösningen är inte heller att sänka kraven på datacenter; utredningarna, tillstånden och granskningarna finns för att industribyggnader som drar hundratals megawatt intill samhällen förtjänar att granskas. Begränsningen är smalare än så. Dokumentkedjan framför varje projekt går fortfarande i takt med människorna som tar fram och kontrollerar den, medan efterfrågan bakom projekten har börjat växa i takt med tekniken som beställer dem.

Så cirkeln är fortfarande öppen. Den sluts när AI också gör förarbetet som dess egna byggnader kräver: tar fram utredningarna, kontrollerar projekteringen mot kraven, besvarar granskningskommentarerna och håller dokumentkedjan i rörelse mellan de mänskliga beslut som faktiskt spelar roll. Tekniken som fyller orderböckerna är samma teknik som kan korta kön framför dem. Då slutar AI-boomen att bara vara en byggboom och blir en snabbare sådan. Tills dess får maskinerna vänta på sina tillstånd som alla andra.