Att göra fel kostar brittisk byggsektor omkring 5 miljarder pund om året i direkta, bokförda kostnader. Räkna in spillet som aldrig bokförs och de dolda felen, och notan landar på 10–25 procent av projektkostnaden. I en bransch med tunna marginaler är det hela vinsten, flera gånger om.
Siffran
Get It Right Initiative, en branschorganisation som brittiska entreprenörer, beställare, projektörer och konsulter bildade 2015, tog sig an just den frågan. Deras forskning satte den direkta, bokförda kostnaden för fel till omkring 5 miljarder pund om året i Storbritannien: omarbetningar, korrigerade handlingar, material som köps två gånger.
Den direkta kostnaden är bara den del som syns i ett kostnadssystem. Lägg till obokfört processpill, dolda fel och indirekta kostnader, och GIRI:s uppskattning stiger till mellan 10 och 25 procent av projektkostnaden, 10–25 miljarder pund om året för sektorn som helhet. Raden som branschen minns kommer från GIRI:s grunddokument:
The annual spend due to error is estimated to be around 7 times the total annual profit of the UK Construction Industry.
GIRI:s uppföljande forskning snävade in intervallet: den verkliga felkostnaden ligger sannolikt närmare 21 procent av projektkostnaden, ungefär 21 miljarder pund om året i Storbritannien. Och det här är ingen brittisk egenhet. Drivkrafterna som GIRI pekar ut, tidspress i projekteringen, bristfällig information och svaga överlämningar, är desamma som tvistdatan dokumenterar i Europa och Nordamerika.
Tvistspåret
Arcadis har utsett "errors and/or omissions in the contract document", fel och brister i kontraktshandlingarna, till den vanligaste tvistorsaken tre år i rad, senast i sin femtonde årliga Global Construction Disputes Report från juni 2025. Den genomsnittliga tvisten i Nordamerika ligger nu på 60,1 miljoner dollar, en ökning med 40 procent på ett enda år.
HKA:s CRUX-rapport för 2025, byggd på över 2 200 projekt i 114 länder, visar att de omtvistade beloppen i genomsnitt motsvarar 33,4 procent av kontraktsbudgeten. En tredjedel av kontraktssumman, omstridd i efterhand. I Europa hittar HKA brister i projekteringens riktighet i ungefär 30 procent av de granskade projekten. Nästan varje sådant krav började uppströms, oftast som en tvetydig teknisk beskrivning eller en saknad detalj i förfrågningsunderlaget.
| Mått | Siffra | Källa |
|---|---|---|
| Direkt felkostnad, Storbritannien | ca 5 miljarder pund per år | GIRI (2016) |
| Totalt inklusive indirekta och dolda kostnader, andel av projektkostnad | 10–25 % | GIRI (2016) |
| GIRI:s forskningsuppskattning av verklig kostnad, andel av projektkostnad | ca 21 % | GIRI:s forskningsrapport |
| Fel och brister i kontraktshandlingarna som tvistorsak | Nr 1, tre år i rad | Arcadis (2025) |
| Genomsnittligt tvistvärde, Nordamerika | 60,1 miljoner dollar | Arcadis (2025) |
| Omtvistade belopp, andel av kontraktsbudget | 33,4 % | HKA CRUX (2025) |
| Formellt loggade omarbetningar i produktion, andel av kontraktssumma | 0,38 % | Love, JCEM (2026) |
Invändningen
Det finns en rimlig invändning. I januari 2026 publicerade Peter Love faktiska kostnadsdata från en entreprenörs egna projekt i ASCE:s Journal of Construction Engineering and Management: formellt loggade omarbetningar i produktion motsvarade i genomsnitt 0,38 procent av kontraktssumman, 0,76 procent när åtgärder efter färdigställande räknades in. Två tiopotenser under GIRI:s intervall. Någon måste ha fel.
Ändå har ingen fel. De två siffrorna mäter olika lager av samma isberg. Love räknade omarbetningar som en entreprenör formellt loggade i sitt kostnadssystem. GIRI räknar allt under vattenlinjen: processpill som ingen bokför, dolda fel som visar sig åratal senare, och indirekta kostnader som förseningar och tvister spridda över hela leverantörskedjan. Loves egna data visar hur mycket som aldrig skrivs ned: de faktiska omarbetningskostnaderna före färdigställande var underrapporterade med omkring 300 procent.
GIRI:s fältstudier förklarar varför hela notan förblir osynlig: merparten av den initiala felkostnaden hamnar hos underentreprenörer två led ned, där varken huvudentreprenören eller beställaren någonsin ser den. Mönstret stämmer med FMI:s och PlanGrids resultat att 48 procent av amerikanska omarbetningar beror på bristfällig data och brister i kommunikationen: ett informationsproblem, inte ett hantverksproblem. Det som loggas är toppen.
Marginalen
Byggbranschen lever på marginaler på några få procent. Det är det som gör sjugångerraden till mer än en slogan. Om felnotan verkligen är sju gånger branschens vinst, så motsvarar en sjundedel av den hela vinsten. Ingen annan post i affären har den hävstången: inte material, inte löner, inte finansiering. För branschen som helhet är felen inte en kvalitetsfråga, utan marginalfrågan. Att notan ändå tillåts växa beror på vem som betalar den, och det är sällan den som billigast kunde ha stoppat felet. Kostnaden vandrar vidare till beställaren som en ändring, nedåt till underentreprenören som tar smällen, eller in i timmar som ändå faktureras, och göms på vägen. Ingen enskild aktör känner hela sjugångersnotan, och det är därför ett problem så här stort kan bestå.
Tvistdatan säger också var man ska börja. Den vanligaste orsaken är inte hantverket. Det är kontraktshandlingarna: de tekniska beskrivningarna, föreskrifterna och villkoren som skrivs innan någon når arbetsplatsen. Ett fel är som billigast i det ögonblick det skrivs och som dyrast i det ögonblick det upptäcks. Att granska tusentals sidor mot varandra har alltid varit ett arbete ingen haft råd att göra ordentligt. Det är inte längre sant.
Källor
Yesper är AI-civilingenjören för bygg och infrastruktur. AFRY, COWI, NRC Group och andra nordiska bolag använder den för att halvera tiden i en utredning, räkna om på minuter, och fånga fel som annars slinker förbi. Hör av dig om du vill se vad den kan göra för er.
Boka demoFå nästa text i mejlen. Avregistrera när du vill.
